Utforska existentiell hållbarhet på Vetenskapsfestivalen

Existentiell hållbarhet är ett begrepp som används alltmer i olika sammanhang. Julia Engborg, verksamhetsutvecklare på Sensus i Göteborg, menar att bakgrunden till detta är att det finns en kollektiv upplevelse av att något saknas i samtalet kring de kriser vi befinner oss i – varav klimatkrisen är en. Hon säger:
– Vad händer om vi ser på klimatkrisen som ett symptom på något djupt bristfälligt och ohållbart i människans sätt att relatera till och förstå tillvaron, inklusive sig själv och allt levande?

Sensus har i sitt verksamhetsåtagande beslutat att existentiell hållbarhet ska vara ett fokusområde i folkbildningsarbetet de kommande åren. Men vad är egentligen existentiell hållbarhet? Carola Nordbäck, som är docent i kyrkohistoria och forskare kring begreppet existentiell hållbarhet vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, djupdyker i temat vid två av veckans programpunkter.

– Det här begreppet kan ses som ett verktyg för att utveckla talet om hållbar utveckling. Det hjälper oss att sätta ord på något väldigt viktigt som saknats i diskursen, nämligen de existentiella utmaningar som den ekologiska krisen ställer oss inför. Jag är intresserad av hur vi möter dessa utmaningar och skapar mening kring dem, hur vi orkar, kan och vill leva i antropocen, förklarar Carola och fortsätter:

Det handlar i stor utsträckning om att omvärdera och tänka nytt kring relationen mellan människa och djur, det vi kallar för natur – som vi ju också är en del av. Samtidigt måste det också finnas en koppling till handling och förändringsagens.

Carola pratar om att kulturella omdaningar bygger på känslomässiga och existentiella förändringar, som inte kommer ur enskilda lagstiftningar, utan från en känsla eller längtan i oss. Konst och kultur är här avgörande verktyg för att göra oss existentiellt medvetna, men också för att aktivera och stärka vår förmåga att föreställa oss och fantisera om något annat.

– Vi behöver nya berättelser och bilder som beskriver hur vi är sammanflätade med och beroende av omgivande ekosystemen. Ett talande exempel är vår relation till vattnet. Vi är en del av vattnets kretslopp, det är källan till allt liv, och allt som vi gör mot vatten gör vi därför också mot oss själva. Trots det hanterar vi vatten så nonchalant och arrogant. Vi behöver därför förstå vår relation till vatten på ett nytt sätt, och på så sätt utveckla en ekologisk medvetenhet som vi sedan kan praktisera i våra möten med vatten.