Stöd och samtalsträffar för alla som mist någon i självmord

Doften av kaffe och ett lugn sprider sig i Sensus lokaler sista torsdagen varje månad. I grupprummet och på soffbordet finns ljuslyktor förberedda att tändas. Det är våra cirkelledare Marie, Barbro och Margaretha från SPES som kommit till Sensus en stund tidigare för att förbereda en av höstens samtalsträffar. Träffarna och mötesplatsen, som Sensus med värme öppnat upp för i Skövde, finns för alla som drabbats av förlust genom att en medmänniska tagit sitt liv. Ingen ska behöva vara ensam med sin sorg och sina frågor. Att få träffa andra i samma situation och känna tillit har stor betydelse för både samtalsledare och deltagare. Det bekräftas inte minst när en av deltagarna som varit med under flera träffar känner sig trygg med att själv hålla i sin första samtalsträff, tillsammans med de erfarna ledarna.

En av samtalsträffarnas cirkelledare är Marie, och för henne har möten mellan människor alltid varit en ledstjärna i livet.

– Jag tycker det är fascinerande att ta del av andras liv och upplevelser. Det var också det jag tyckte mest om i mitt tidigare yrkesliv, som jag tyvärr fick lämna på grund av sjukdom. Människor kommer till oss i föreningen SPES efter att fruktansvärda dödsfall inträffat och vi blir medmänniskor i sorgen. Samtliga aktiva är själva drabbade av att en närstående tagit sitt liv, berättar hon.

Den gemensamma tråden i sorgen

Maries erfarenhet är att det ser olika ut hos var och en med sina unika erfarenheter men att den gemensamma tråden i sorgen är att det är väldigt många trauman i ett för en efterlevande. Hon menar att man som närstående lätt hamnar i situationer som är svåra att prata med andra om, men att det genom samtalsträffarna alltid finns förstående öron som lyssnar och känner med. Hon ser likheter som slår an hos oss dem det har gått några år för sen det tragiska inträffade, med den som nyligen är drabbad.

Marie berättar att deltagarna lär känna varandra även utanför sorgen och följs åt. Eftersom det är drop in på träffarna gör det att somliga deltagare möts en enda gång, medan andra återkommer.

– Alla berättelser har vi dock med oss länge, länge efter att deltagaren har varit på besök. Det är en förmån att få ta del av människors berättelser om sitt liv och sina känslor och jag som ledare lämnar alltid våra möten med en enorm tacksamhetskänsla.

Ämnet kan låta tungt och visst gråter vi ibland, men lika ofta skrattar vi.

Volontär och medmänniska

En av deltagarna berättar att hen kommer till samtalsträffarna som besökare men att hen inom föreningen SPES engagerar sig som volontär i Stödlinjen. Alla som är med i SPES har själva mist någon i självmord. I Stödlinjen finns det runt 35 medmänniskor som delar på ansvaret att svara i telefon alla årets dagar under kvällstid. Det blir ungefär en kväll i månaden för var och en. Som stödperson hjälper man människor som ringer in med ett medmänskligt samtalsstöd som främsta arbetsverktyg.

Många av de människor som hör av sig till Stödlinjen har själva mist någon i självmord. Samtalen kan handla om allt möjligt men ofta är det ensamhet och psykisk hälsa som blir kärnan i samtalet. Flera av de som ringer in säger själva att de känner sig hjälpta av att kunna få prata med någon som också gått igenom en liknande förlust som deras egen.

Att lära sig leva med det som hänt

När deltagaren miste sin bästa vän i självmord kastades hen in i en situation där ingen ville prata om det som hade hänt.

Jag förlorade snabbt en stor del av mitt sociala nätverk när människor fick höra vad jag drabbats av. Men mitt behov att få bearbeta händelsen fanns ju ändå kvar trots all tystnadskultur, myter, rädslor och annat.

Situationen vände när deltagaren fick höra talas om SPES och tog mod till sig för att besöka deras samtalsträff som anordnades tillsammans med Sensus i Skövde. Eftersom SPES välkomnar alla som mist någon i suicid oavsett vem man är och vad man har för bakgrund kunde deltagaren träffa andra som var drabbade trots att hen inte var medlem i föreningen vid tillfället. Här fick deltagaren chansen att få prata om vad hen varit med om, vilket var till stor hjälp för att kunna bearbeta det trauma och den kris som hen befann sig i.

– Jag blev en ganska flitig besökare på träffarna och allt eftersom tiden gick så kände jag mig starkare och idag återhämtad även om jag för alltid kommer bära med mig denna sorg och förlust. Man kanske kan säga att jag nu har lärt mig att leva med det som hänt, mycket tack vare SPES och de andra deltagarna på träffarna.

Att vända en förlust och vara till hjälp för andra

Deltagaren berättar vidare att det har varit viktigt att kunna vända den hemska förlusten av vännen till något som kan vara positivt för andra och samhället. Därför valde hen att själv engagera sig som volontär inom SPES. Som förening jobbar SPES både preventivt och med efterlevandestöd. Deltagaren menar att statistik visar på att anhöriga till människor som tagit sitt liv är en stor riskgrupp att själva fundera på eller försöka ta sitt liv.

– Här tror jag SPES fyller en mycket viktigt roll i samhället. Data visar också på att de flesta som försöker ta sitt liv eller mår så dåligt att de önskar få dö faktiskt överlever och avlider långt senare i livet av helt andra orsaker.