20 000 folkbildningssteg om svensk historia på Styrsö
- Historia
- Ny i Sverige
På Sensus i Göteborg är Kent Andersson ledare i två TIA-projekt med svenska, arbetsspråk och samhällsinformation som inriktning. En dag i februari tog Kent med sig de båda grupperna på ett studiebesök till Styrsö, en ö i Göteborgs södra skärgård med ett gravrös från bronsåldern kallat ”Stora Rös”.
Tidiga insatser för asylsökande – eller TIA som det kallas – är verksamheter som vänder sig till asylsökande i syfte att ge en meningsfull sysselsättning under asyltiden och främja en framtida etablering för dem som beviljas uppehållstillstånd.
– På Sensus har vi tidigare talat om svensk historia från istid till modern tid under lektionerna. Styrsö är en bra plats att praktiskt sammanfatta det vi talat om, berättar Kent.
Gruppen promenerade upp till Stora Rös där de studerade spåren av inlandsisen.
– Vi talade om de första människorna som kom till Sverige efter landhöjningen, om bosättningar från järnåldern, bronsåldersgraven och vad namnet Styrsö troligen kommer ifrån. Här finns det lite olika versioner av när namnet uppkom, men att det troligen är att Styrsö, på grund av sin höjd, var den första ö vikingarna såg när de sökte efter Göta Älvs mynning. ”Styrs ö” – ön man styr mot. Och så är de flesta fascinerade av vikingatiden.
Sedan talade vi om de olika träd som fanns på vägen och vad de använts till. Här bidrog deltagarna mycket med egna inlägg om trädens användning i deras hemländer. Vi talade om skillnaden mellan tall och fura, om Ikeas furumöbler och varför vi låter stammar ligga kvar i skogen efter avverkningar. ”Insektshotell” var ett nytt ord för dem, berättar Kent.
Därefter gick gruppen vidare till kyrkan och kyrkogården. Kursdeltagarna fick läsa på gravstenarna, att det står yrke på mannen – oftast skeppare – medan kvinnan titulerades ”hustrun” eller ”hans hustru”. Kent berättar:
Här gled vi in på lektionen vi haft om jämställdhet mellan könen och hur gravstenarna i modernare tid, generellt, inte har titlar.
Här haglade frågorna, inte minst om hur vanligt det är med kremering. Därefter fortsatte gruppen till minneslunden där de talade om ett annat sätt att se på begravningsförfarandet. Om det är respektlöst att gå på gräset där askan efter de döda finns och de fick reflektera över vad som styr hur vi ser så olika på begravningsritualer i världen. Kent berättar:
Denna del tror jag är den som väcker störst tankar om traditioner, religion och pragmatiskt förhållningssätt till döden, inte minst utifrån temperaturen i olika länder.
Slutligen anlände gruppen tillbaka till det lokala centrumet på ön. Här finns allt som vanligtvis finns i en svensk kommun; vårdcentral med BVC, folktandvård, förskola, grundskola och äldreboende, där Kent kunde koppla an till gruppens tidigare lektioner om hur det svenska skattesystemet fungerar.
– Nu har vi ett bra avstamp för att fokusera på Sveriges moderna historia; demokratiseringen, folkhemmet, rekordåren, men också industriflykten till låglöneländer, hur tillverkningsindustrin är nästan helt borta och varför det är så viktigt att vidareutbilda sig för att få jobb i Sverige. Ja, så var min tisdag. 20 000 steg blev det, avslutar Kent.