Gemensam handling för demokrati, hopp och livsmod

11 januari, 2024

I en debattartikel i Kyrkans Tidning idag skriver vi om att fördjupa relationen och öka den gemensamma handlingskraften tillsammans med vår största medlemsorganisation, Svenska kyrkan.

Redan idag är Sensus en integrerad del på alla nivåer och relaterar till anställda, ideella och förtroendevalda inom Svenska kyrkan. Men i en tid som präglas av stora existentiella utmaningar – polariseringen, klimatförändringarna och våldet för att nämna några exempel – vill vi kroka arm med Svenska kyrkan och tillsammans göra skillnad för demokrati, hopp och livsmod.

Vi behöver mötas. Människor som tycker lika och de som tänker helt annorlunda.

Det kan låta självklart, men vi tror att folkbildning, mötesplatser och demokratiträning är viktigare än någonsin. Med väl beprövad metodik och pedagogik kan olikheterna bli en nödvändig tillgång och ge näring till bildning, fördjupning, gemenskap – och samtidigt stärkt egenmakt”, skriver Fredrik Hedlund, förbundsrektor, och Kerstin Kylhberg Engvall, förbundsordförande.

Vidare i texten lyfts några särskilda perspektiv där studieförbundet och Svenska kyrkan kan öka sin handlingskraft. Till exempel att agera som mellanrumsaktör där olika perspektiv, livsåskådningar och kulturyttringar får mötas och i sig är berikande, men också nödvändigt för att kunna ta sig an samhällets komplexa utmaningar.

Eller arbetet med existentiell hållbarhet. För i det existentiella ryms att varje människa är en rättighetsbärare och ska mötas som sådan utifrån alla mänskliga behov, även de existentiella, andliga behoven. Hur kan Sensus och Svenska kyrkan tillsammans arbeta för att integrera det existentiella perspektivet, vid sidan av eller genom, social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet?

Vi är övertygade om att vi, Svenska kyrkan och Sensus, med gemensamma krafter kan motverka de stora existentiella utmaningar som präglar vår tid och göra stor skillnad.

Genom att främja möten mellan människor värnar vi det demokratiska samtalet och odlar hopp, tillit och livsmod”, slår författarna fast avslutningsvis.