Vrida världen och landa på marken

Så startar samtalet i Domkyrkan under titeln "Vrida världen - vår kultur behöver landa på marken". Jonna Bornemark inledde med uppmaningen om att såväl hon som filosof, såväl vi som kultur måste göra annorlunda.

– Vi behöver uppmuntra varandra till att experimentera fram nya ja. Klimataktivismen fastnar ibland i förbud och nej, men för att skapa en framtid behöver vi formulera vad det är vi vill.

Hon pratade om att vi, som mänsklighet, behöver framtiden. För att föreställa oss framtiden kan vi använda förträngda kollektiva erfarenheter som en guide. Här syftar Jonna till sådana erfarenheter som snarare bor i kroppen än i huvudet – det innebär en breddning av såväl kunskapsbegreppet som av vad som anses vara viktig eller riktig kunskap. Ja, vad händer om vi låter vår sinnlighet breda ut sig i vårt sätt att vara människor?

För Jonna själv innebär det att i vardagen utforska sin egen relation till mörtarna i sjön, och att ströva utan mål med hästen.

Var finns vår andlighet?

Petra Carlsson Redell hakade på tråden om att vi behöver skifta perspektiv och att istället för att blicka uppåt och bortåt, vända hemåt till marken och jorden och den kroppsliga värld vi är del av.

– I vår kultur lever vi med någon slags föreställning om att det viktiga finns någonstans där uppe, och inte på marken där vi är. Den idén kommer från en slags himmelfärdsteologi där andlighet är något som finns bortom kroppen.

Petra använder berättelsen om Jesus på korset som ett exempel. Ursprungligen var korsfästelsen en ytterst kroppslig, köttslig och markbunden upplevelse, men ganska snart inom kristet tänkande blev det till en metafysisk symbolism och teori frånkopplad kroppen.

I relation till detta gav Jonna på ett perspektiv kring vår tids påstådda materialistiska tendens.

– Vi säger ofta att vi är materialistiska. Men frågan är om vi inte behöver fördjupa vår relation till materia? I materia bor berättelser om vilka vi är och varit. Vår kultur är så absurd. Tänk bara på den mängd materia som flödar genom våra liv, som vi inte förväntas ha en relation till?

Petra fortsätte resonemanget och bjöd in publiken att fundera kring begreppet jordad andlighet:
– Det kan handla om att bejaka sådant som “vår andlighet” anser vara konstigt. Min uppmaning är att titta ditåt.

Vi som kollektiv

Petras senaste bok "Marken, andligheten" (2024) handlar just om detta perspektivskifte och berör grundläggande frågor om avkolonisering. Då inte enbart avkolonisering av stora system, utan om hur vi som enskilda människor och som kollektiv kan lämna kontroll för att i stället gå in i relation med oss själva, varandra och ja, marken.

Så, vad händer då om vi träder in i ett mer relationellt sätt att vara på i världen? ville samtalsledare Urban Hermansson från Sensus ha svar på.

– Att gå in i relation handlar mycket om förmågan till resonans, att uppleva att världen inte längre är stum, att den svarar an när vi ropar, att vi är viktiga, säger Jonna och refererar till sociologen Hartmut Rosa.

Hon fortsätte:
– Vi har alla erfarenheter av relation med naturen, men de är underverbaliserade för att vårt språk inte rymmer den typen av upplevelser.

– En särskild anledning till det är akademins distansering från både det urfolksmässiga och från djurlivet, den typen av separation utgör kärnan i det akademiska språket, svarade Petra.

Jonna menar att när vi nu börjar experimentera och praktisera relation till allt levande får vi nya erfarenheter som, när de verbaliseras, behöver andra ord än vad vi är vana vi. Vi söker här alltså inte bara en ny praktik, vi är på jakt efter ett nytt språk.

– Den senaste tiden har jag till exempel forskat i vad som händer när vi förstår liv som melodi istället för maskin, berättar hon.

En breddad syn på andlighet

Hur kan vi förstå det levande bortom vår tids mekaniska människosyn? Och på vilka sätt kan vi fördjupa våra perspektiv kring de globala kriser vi befinner oss i? Både Jonna och Petra menar att de sensuösa upplevelserna kan vägleda oss. Det innebär att vi breddar vår förståelse av andlighet till något som är djupt sammankopplat med kroppen, marken och det icke-verbala.

– Och vad jag vet finns det ingen forskning som pekar mot att Gud gillar katedraler mer än kalfjäll, säger Petra.