Donatorer och halvsyskon – vilken information ska barn ha rätt till?

Under seminariet diskuterades frågor om rättigheter för barn som blivit till genom ägg- eller spermiedonation. Panelen lyfte fram frågor om hur familjebegrepp, släktskap och identitet kan förstås i samband med celldonation.

Diskussionen tog bland annat upp frågan kring hur vi pratar familj, släktskap och genetik med barn som blivit till genom ägg- eller spermiedonation på ett sätt som visar att det inte finns någon motsättning mellan att vara familj och att barnet har genetiska band till andra. För många är genetiken en viktig pusselbit i att förstå sitt ursprung, sin identitet och att känna samhörighet.

Även frågor som hur många barn ska kunna bli till genom samma donator och varför saknas donatorsnummer i Sverige – och hur påverkar det barns möjlighet att hitta genetiska halvsyskon diskuterades av deltagarna.

Deltagare i panelen

Panelen bestod av fyra deltagare med olika bakgrund och relation till ämnet.

Claudia Lampic, psykolog och professor i reproduktiv hälsa, berättade om sin forskning där barnets perspektiv står i centrum. Hon förklarade hur enkäter, registerdata och longitudinella studier används för att följa barns och föräldrars erfarenheter, samt hur samarbetet med vårdaktörer och Folkhälsomyndigheten bidrar till att utveckla patientnära vård och tydligare informationsrutiner.

Genusforskaren och sociologen Jenny Gunnarsson Payne bidrog med ett kvalitativt samhällsvetenskapligt perspektiv. Hon lade fram reflektioner kring hur normer och idéer om familj, släktskap och identitet formar synen på barn som blivit till genom assisterad befruktning. Genom intervjuer, textanalyser och kritisk teori undersöker hon de kulturella och politiska dimensioner som ligger till grund för hur rättigheter och begrepp formuleras i samband med donation.

Utredaren Linda Savolainen från Socialstyrelsen kompletterade diskussionen med synpunkter kring de praktiska aspekterna inom svensk vård. Hon gav exempel på hur nuvarande regelverk och rutiner påverkar barns möjlighet att få information om både sin medicinska historia och sitt genetiska ursprung.

Leontine Olsbjörk bidrog med sina egna erfarenheter som DCP (Donation conceived person) och folkbildare i DCP-frågor. Hennes breda nätverk av kontakter kopplat till frågan gav viktiga nyanser och levd kunskap till frågor som ställdes och diskuterades om eventuella behov av reglering, om hur perspektiven i samtal om donation behöver skiftas till att DCP är personer i alla åldrar – dvs det handlar inte bara om ett “barnperspektiv” – samt vad det innebär att kunna välja att skapa relationer med genetiska syskon och donatorer.

Andie Stendin från Antidiskrimineringsbyrån Uppsala (ADU) modererade samtalet och arrangörer var organisationerna Femmis och RFSL.