Vad händer med folkbildningen?

Länge ansågs folkbildningen ofarlig och osexig. Replokaler, kokkaffe, knyppling. Lite tråkig, men ändå fredad mark. En självklarhet i den svenska demokratin. Nu befinner sig folkbildningen i hetluften och mitt i den politiska debatten.

– Det är förskräckligt det som händer med folkbildningen just nu. De som har det sämst kommer få det ännu sämre. De som står längst från samhället, de som inte känner att politiken levererar. För dem är det en katastrof, någonstans måste de ses och umgås, sa Ulrica ­Schenström, vd för tanke­smedjan Fores.

Kommande tre år kommer studieförbundens statliga finansiering minska med 500 miljoner. Parallellt med det införs nu ett nytt villkorssystem för hur pengarna från staten kommer att fördelas mellan studieförbunden: från kvantitet och timjakt till kvalitet.

– Vi ser en urholkning av demokratin på många ställen i världen, vi ser de ansatserna även i vårt land. Det finns ett andligt, kulturellt och socialt hålrum idag och här måste vi investera. Studieförbunden levererar en kolossalt billig och bra verksamhet, det finns flera undersökningar som visar på det, sa Sverker Sörlin, idéhistoriker, författare och förbunds­ordförande i Folkuniversitetet.

Hur viktigt är det med en armlängds avstånd?

Mitt i allt det här finns Folkbildningsrådet som fördelar statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor. Hur viktigt är det med en armlängds avstånd mellan politiken och folkbildningen, undrade moderator Thor Rutgersson, författare och kommunikatör på Folkbildningsrådet.

– Möjligheten för fri debatt är den principiella ståndpunkten. Om man tar bort det tar man bort det som är folkbildningens särart, sa Anna-­Karin ­Lindblom, ny generalsekreterare på Folkbildningsrådet.

– Folkbildningens roll är att främja kritiskt tänkande, diskussioner och kritik. Att ta bort friheten och öka styrningen är farliga tankar, sa Ida Östensson, generalsekreterare på ChildX Foundation, författare och grundare av Make Equal.

I juni presenterades en statlig utredning som har sett över styrningen av folkbildningen. I den kom man fram till behålla självförvaltningsmodellen, alltså att Folkbildningsrådet ska fortsätta fördela statens medel. Om en myndighet skulle ta över uppgiften anses Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, vara den bäst lämpade. Spelar det egentligen någon roll vem som fördelar pengarna?

– Folkbildningsrådet är en ideell förening, en myndighet har en instruktion direkt från regeringen, en styrning som är mycket mer direkt. Det spelar roll! Det finns en frihet kvar via Folkbildningsrådet som är värd att bevara. Vi måste se till att statsbidragen används korrekt men vi måste vara hjälpsamma på vägen. Vi får inte vara allt för kantiga, menar Anna-Karin Lindblom.

– Är det en bra idé att underkasta oss statlig styrning? Röster får inte tystna. Den fria debatten behöver ett antal arenor, och de är redan för få – men de finns! Och det behöver vi slå vakt om, sa sa Sverker Sörlin.

Fler behöver komma till folkbildningens försvar

Slutligen fick de medverkande svara på frågan hur de önskar att studieförbunden ser ut om man siar framåt i tiden. Här hördes både visioner och lösningar i svaren.

– I dag kostar utbildningen staten 300-400 miljarder, det mest rationella borde vara att bygga ut det här. Vårt samhälle håller på att bli allt mer ojämställt, både ekonomiskt och kulturellt. Man separerar eliten från folket, svarade Sverker Sörlin.

– Jag hoppas på en fortsatt stabil finansiering av folkbildningen. Sen behöver vi vara snabba med att möta upp; att komma med förslag på vad vi kan bidra med, söka upp och leverera förslag på vad vi kan stötta individer och civilsamhälle med. I det här ser jag även fler samarbetsparter och finansiärer, sa Anna-Karin Lindblom.

Ida Östensson svarade med ett brandtal i miniformat.

– Folkbildningen är en plats där tradition och innovation möts. Vi behöver bli fler som kommer till folkbildningen försvar! Det är nu det händer, vi behöver stå upp för studieförbunden och folkhögskolorna. Jag tror också att folkbildningen behöver kunna svara på vad vi kan leverera, kan vi förklara det kan vi ha en mycket säkrare plats.