Bild: Scandinav Bildbyrå
Vad är ett hållbart liv, egentligen?
Nästan varannan pågående sjukskrivning i Sverige beror på psykisk ohälsa. Under existentiella hållbarhetsveckan utforskar vi vårt måendet från olika håll, bland annat med hjälp av Anders Rosengren, Sara Ohlson och Anitha Kiianlinna.
Många av oss känner igen känslan av att aldrig riktigt räcka till. Vi ska prestera på jobbet, ta hand om kroppen, välja rätt i butiken och samtidigt rädda klimatet. Enligt Försäkringskassan hade 46,2 procent av alla pågående sjukfall i december 2025 en psykiatrisk diagnos.
Siffran säger något om hur många som har det tungt. Den väcker också en fråga: Vad är det vi egentligen försöker upprätthålla? Under Existentiella hållbarhetsveckan närmar vi oss frågan från olika håll, bland annat med hjälp av Anders Rosengren, Sara Ohlson och Anitha Kiianlinna.
Att känna sig levande
Anders Rosengren är läkare och professor vid Göteborgs universitet. I sin forskning utmanar han hur vi ser på hälsa. Ulrika Wiborgh, verksamhetsutvecklare på Sensus, bjöd in honom efter att ha lyssnat på hans sommarprat i P1.
Anders pratar om glappet mellan att se hälsa som att optimera och förlänga livet och att se hälsa som att känna sig levande. Man kan jaga sina livsmål och, i kampen för dem, riskera att missa att leva
säger Ulrika Wiborgh.
Hon hoppas att deltagarna tar med sig en tanke om att vila i nuet.
– Många hetsar kanske över att optimera, vilket kan leda till psykisk ohälsa i onödan. Jag hoppas att deltagarna blir inspirerade att leva i närvaro, i det långsiktiga och i det långsamma, säger hon.
Anders Rosengren tar sig an just dessa frågor i den digitala föreläsningen "Vad innebär det att vara människa?". Med Tomas Tranströmers dikter som klangbotten knyter han an till Världshälsoorganisationens arbete med existentiell hälsa, alltså hur vi förhåller oss till livet, något som länge har stått i skuggan av det som går att mäta den 11 november kl.11.
När prestationskraven sprider sig
Sara Ohlson, känd som Hållbara Sara, har själv varit där. Hon berättar om vägen från utmattning till ett arbetsliv på egna villkor. Hon lyfter också något som många känner igen: kraven på att prestera följer med in i hållbarhetsarbetet.
– Inte nog med att det stressar oss. Det spiller lätt över även på hållbarhetsområdet, där klimatengagemang, hälsa och konsumtion blir områden där vi känner att vi inte räcker till. Tänk om vi i stället frågade oss: Vad är ett hållbart liv för mig? Vad behöver jag för att må bra och hålla i längden? säger Sara Ohlson.
Hon föreläser i Överkalix 9 november och i Skellefteå 11 november.
Meningen på jobbet
Många av oss tillbringar en stor del av livet på jobbet. Anitha Kiianlinna är jurist och arbetsmiljökonsult. Hon arbetar med det som kallas existentiell arbetsmiljö, alltså frågan om vem jag är i mitt arbetsliv och i min organisation.
– Om jag inte förstår varför jag varje vecka ska skriva ett dokument och skicka det till 62 personer, då är det en orsak till stress.Meningen med det jag gör hänger ihop med ett förebyggande arbetsmiljöarbete, säger Anitha Kiianlinna.
Hon menar att det inte räcker att chefen förklarar. Medarbetare behöver också ställa frågor och föra dialog, och för det krävs en arbetsplats där ingen blir utskrattad för en "dum" fråga. Här kommer psykologisk trygghet in, och KASAM, känsla av sammanhang. Hon avslutar med lusten:
– Lusten har mycket att göra med att jag ser en mening i det jag gör. Annars blir det svårt att känna lust.
Seminariet hålls i Växjö [datum] och går även att följa digitalt.
Samma fråga, tre ingångar
Det som förenar tre så olika föreläsningar är en enkel fråga: Hur ser ett liv ut som är bra att leva, och inte bara möjligt att orka med? Hos Anders Rosengren handlar det om att känna sig levande. Hos Sara Ohlson om att våga fråga sig vad som är hållbart för just mig. Hos Anitha Kiianlinna om att se mening i vardagen.
Vi på Sensus tror att den typen av frågor växer i samtal med andra. Det är därför vi bjuder in till dem.