"Sverige borde inspireras av dansk kulturpolitik"

– För banden innebär det en stor sorg att inte få komma ut och spela. Reptimmarna man gör är för att få ställa sig på en scen och mötet med publiken. Att få känna att allt nötandet är värt det. Det är svårare att uppfylla den önskan just nu, säger Hilma Kekkonen Orell.

Hilma jobbar som verksamhetsutvecklare på Sensus och stöttar band och artister som vill lära sig mer om musikbranschen. Hon har mångårig erfarenhet som bokare och arrangör, och har styrelseuppdrag i organisationer som Svensk Live och Indiego.

– I min roll lägger jag ganska mycket fokus på livespelningar och stötta arrangörer. Just nu stöttar jag i Stockholm ganska många arrangörsföreningar där vi försöker ta ett aktivt grepp att hjälpa till just kring spelningar. När vår finansiering går det ned försöker vi hitta nya vägar och flytta fokus från till exempel finansiering av artist eller ljudtekniker till mentorskap eller andra smarta lösningar. Det är min känsla spontant.

Första steget som liveartist är inte Ullevi

Hilma upplever att det finns en otrolig hunger från publiken att gå på livespelningar, men att det lätt blir ett toppskikt av människor som kan ta del av den typen kulturupplevelser. Biljetterna till de stora arenorna är dyra och antalet mindre spelställen blir färre.

– Det är inte heller på de stora scenerna som band blir bra. Det är tydligt att målet med att spela musik är att få möta publik. Första steget som liveartist är inte Ullevi, det är den lilla scenen ofta där du bor.

När antalet speltillfällen minskar är det inte heller i de storstäderna som det här märks, utan det är i de små.

I en mindre stad kanske utbudet är just de där tre studieförbundens livearrangemang. Och när de inte längre erbjuds, är plötsligt hela utbudet borta. När det inte längre finns några förebilder för unga människor är det svårare att skapa den grogrund där kultur uppstår.

I stora så väl som små städer är lokaler som erbjuder livemusik viktiga för att hitta sitt community, partner och bandkollegor. När de sammanhangen försvinner riskerar vi att tappar kontaktytor med andra människor

– Det är på den mindre platsen som de riktigt stora sakerna skapas, inte minst för de som lyssnar på smalare musik eller där nästa stjärna kan dyka upp. På platser där du kan uppleva det där som inte blir det största, som aldrig kommer att sälja ut Ullevi eller Tele2 Arena. För det lilla gänget som lyssnar på experimentell new wave, eller punk.

– En fråga man också kan ställa sig är: vad är en inställd spelningarna i långa loppet? En inställd upplevelse. En viktigt plats för band som aldrig blev av. Det är också ett viktigt sammanhang för krögare och andra verksamheter. Det är många led som påverkas av att det arrangeras färre spelningar i Sverige.

Vilken verklighet vill vi ha?

I en tid där människor inte har så mycket framtidshopp, blir kultur desto viktigare menar Hilma.

– Det behövs platser där det känns värdefull och hoppfullt. Kultur och musik erbjuder ju just den, en frihetsgrej. Hälsoeffekterna av att spela i band eller gå på konsert är mätbara, det vet vi. Det är sorligt att inte alla i hela landet får den chansen.

Trots de mörka siffrorna är Hilma ändå hoppfull. Hon menar att livebranschen försöker göra så gott det går, även studieförbunden.

– Det är väldigt många unga arrangörer som verkligen steppar upp och försöker skapa saker för små resurser. Det tycker jag är viktigt att poängtera. Hade de fått bättre support, hade vi haft en mer hållbar utveckling.

Det är mitt budskap till politiker: det krävs väldigt lite pengarna för att göra skillnad. Marginalerna är redan så små. Omkostnaderna kan vara låga. Göra riktade insatser kommer i långa loppet ge stor förändring. Det är otroligt lättinvesterade medel!

Danmarks musikpolitik har gjort stor skillnad

Vi behöver inte resa långt för att hitta goda exempel på hur en aktiv politik kan göra stor skillnad. I Danmark man, efter en rapport från 1996 kring musiklivets förutsättningar, fört en kulturpolitik som främjar just lokaler för livemusik.

– Danmarks riktade insatser har pågått i 30 år och det funkar bra. De har ett bra stödsystem för musiklokaler med regionala scener som har statlig finansiering. Idag är de ett av världens mest festivaltätaste land, de har i princip spelställen på varje ort, berättar Hilma.

En liknande satsning hade inte varit svårt att få till i Sverige.

– Studieförbund har redan en upparbetad kontaktyta med personal, lokaler och utrustning. Men det hade även kunnat gå via andra via intresseorganisationer. Vi kan inte göra en copy paste rakt av, men att det finns en ambition skulle räcka långt. En liknande satsning i Sverige skulle göra en stor skillnad för landsbygden, musiker och gemene man.