Så kan djuren göra oss ännu mer mänskliga

Där människan finns, finns även djuren. De lär oss att stanna upp, lyssna och möta andra utan att döma. De påminner också om att vi lever i samma skapelse, och att våra val i vardagen spelar roll för dem vi delar den med.

De finns i naturen runt omkring oss, hemma i soffan och på tallriken. Det är i den dubbelheten som djuren blir en ingång till existentiell hållbarhet. Vi älskar dem som sällskap, men vi ser sällan dem som lever i livsmedelsindustrin.

Under Existentiella hållbarhetsveckan med runt 90 arrangemang över hela Sverige finns ett spår som handlar om just det: relationen mellan människa och djur. Det sträcker sig från stallet och klassrummet till kyrkans lunchsamtal.

Att få andas tillsammans med en häst

Den 14 november bjuder ridinstruktören och livscoachen Jill Andersson in till en förmiddag med mindfulness tillsammans med hästar. Hon har coachat deltagare från 12 till 85 år, både hästrädda och vana ryttare.

Jill förklarar hästens roll kopplat till mindfulness som en katalysator. Hästen har ett stort hjärta och en långsammare rytm, och det hjälper oss att hitta ner till samma lugn.

Djur är bäst på att bara vara. De tänker inte på igår och oroar sig inte för vad de ska ha till middag. De landar här och nu. Under vår stund tillsammans är det hästarna som lite grann styr vad som kommer att hända. De vet mer än jag om vad deltagarna behöver

förklarar Jill.

Under passet får deltagarna öva andning och kroppsskanning, och sedan ta med övningen till hästen. Jill berättar att många efteråt säger att de inte trodde att de skulle bli så känslosamma. Några blir trötta som efter en massage.

Tillsammans med hästen har de fått en riktig time out från livet och en stund där de inte har tänkt på annat än sig själva, naturen och djuren.

Hunden som dörröppnare

Kravlösheten finns också hos hunden. Christine Fast är grundskollärare, speciallärare och hundförare vid Svenska terapihundskolan. Tillsammans med schäferhunden Freya, som är utbildad social tjänstehund, arbetar hon på en grundskola i Karlstad.

– Hunden dömer aldrig. Den bryr sig inte om hur man ser ut eller vad man äger. Hundar är också duktiga på att läsa av vad människan behöver. Ibland lägger den sig bara ner och delar sin värme, och ibland hämtar den en leksak och bjuder in till lek, säger hon.

I sitt arbete har Christine många gånger sett hur en hund kan bryta isolering. Elever som har svårt med det sociala kan plötsligt delta i gemenskapen med hjälp av en hunds närvaro. Hon har också upplevt hur kontakten med en hund har fått människor med minnessjukdom att minnas mer av sina liv.

Under en period besökte jag ett äldreboende för personer med Alzheimers. Där mötte jag en kvinna som mindes mer för varje gång vi sågs. Första gången sa hon: 'Jag har haft hund.' Nästa gång sa hon: 'Jag har haft hund, det var en labrador.' Och tredje gången: 'Jag har haft hund, en labrador, och den hette Sixten.'

Den 10 november kommer Christine tillsammans med Freya till Åstorpsgården i Vålberg för att prata om hur just hundar kan vara en väg till ökad närvaro i vardagen. Hon hoppas att deltagarna får uppleva det som är svårt att förklara, hur en hög stressnivå kan sjunka på en minut i ett rum med en lugn hund.

Djuren som inte syns

Tanken att djur har ett eget värde går igen hos Lina Strindlund och Emma Suleman Wredberg från Vildåsnan, en kristen vegetarisk förening. Vildåsnan vill synliggöra djur som lever i livsmedelsindustrin, och verkar för att veganer ska känna sig välkomna i kyrkan.

Den 12 november håller de ett lunchföredrag om vad kyrkorna och kristna kan göra för djuren omkring oss. För Emma hänger allt ihop: Gud har skapat både människa, natur och djur, och vi är en del av samma helhet. Det betyder också att vi ska se djuren som de individer de är.

Jag vill att vi ska se att djuren har ett eget värde. Om vi blir fler som tänker så, då måste något hända. Jesus går ju alltid upp för de svagaste. Idag är det många människor som hör till de svagaste, och det är också djuren som inte har någon röst.

säger hon.

Ingången i föreläsningen är att det inte behöver vara så svårt att göra mer djurvänliga val i vardagen och i kyrkan. Lina tar kyrkfikat som exempel. Många veganer drar sig för att komma till kyrkan eftersom det sällan finns något för dem, och då kan ett litet byte göra stor skillnad.

– Det gäller bara att bestämma sig. Om vi är överens om att leta efter djurvänligt, då finns det väldigt mycket som bara poppar upp när man går in i en affär eller på en hemsida, säger Lina.

Samtidigt vill Vildåsnan inte skuldbelägga någon. Emma tror att motivationen kommer någon annanstans ifrån.

– Man kan fundera mycket på vad som driver oss till förändring. Är det samvetet, eller finns det en omsorg och en glädje i det? Glädjen tror jag är mycket mer motiverande än skulden.

Hästen får oss att landa, hunden bjuder in utan krav och Vildåsnan lyfter dem som sällan syns. Vill du stanna upp, lyssna eller se djuren med nya ögon finns det plats för dig under existentiella hållbarhetsveckan.