När tron möter klimatnöden

Sommaren 2018 presenterade FN:s klimatpanel IPCC den rapport som tydligt visade att jorden då hade värmts upp med 1 grad sedan förindustriell tid. Den belyste också att skillnaden mellan 1,5 och 2 graders uppvärmning är skrämmande. Vid 1,5 grader blir konsekvenserna för extremväder, havsnivåhöjningar, biologisk mångfald och ekosystem betydligt mindre än vid 2. Som exempel lyftes att 70–90 procent av korallreven går förlorat vid 1,5 graders uppvärmning. Vid 2 grader försvinner mer än 99 procent.

Trots sitt tidigare engagemang för miljöfrågor blev rapporten en stor avgörande faktor för Petra Carlsson Redell,

Det var när rapporten kom, som jag förstod hur illa det verkligen är. Jag minns att jag gick ut och hörde ett ljud, men förstod inte vad det var. Inte kunde det väl vara bilar? Inte kunde någon fortfarande köra bil efter att rapporten publicerats? Jag grät i flera dagar efteråt.

Sedan dess har hennes åtaganden tydligt kretsat kring teologi, ekologi och omställning, både den inre och den yttre. Hon har en särskild förmåga att göra svåra resonemang begripliga, om tro, existens och människans plats i nutiden, med särskilt fokus på klimatnöden och urfolkens rättigheter. Det är i den skärningspunkten som ekoteologin blir tydlig, ett begrepp som Petra förklarar på ett enkelt sätt,

– Ekoteologi är ekologi och teologi i ett, alltså tänkandet kring hur andlighet och natur hänger samman. Det handlar om det som filosofen Arne Naess kallade djupekologi: att omställningen inte främst är en fråga om utsläppskurvor och tabeller, utan om hur vi förstår oss själva som människor.

Klimatfrågan en fråga om rättvisa 

Petra kommer från en familj som äger mark i Sápmi, och närheten till området har fått henne att fördjupa sig i sambandet mellan samisk teologi och klimatkrisen. Urfolken drabbas hårt av klimatförändringarna, och enligt en studie från WHO är det mindre än en procent av den globala klimatfinansieringen som når dessa områden.

Samtidigt har samisk kultur och andlighet länge ifrågasatts. För Petra säger relationen mellan minoritetsgrupp och majoritetssamhälle mycket om vad som gått snett på planeten.

Utnyttjandet av marker, förtrycket av naturandlighet, nedtystandet av urfolkens protester, det fortsatta skövlandet och vinstjakten inom utvinningsindustrin, allt hänger samman. Jag kan numera inte tänka på klimatförändringar utan att också tänka på kolonialismen, som har drabbat urfolk hårt.

När vi möter Petra är hon mitt uppe i att förbereda sig inför att åka på Ságastallamat i Härnösand, ett dialogmöte mellan Svenska kyrkan och representanter från svenska Sápmi/Saepmie. Mötet är återkommande och sker inom ramen för Svenska kyrkans försoningsarbete med det samiska folket.

– I år handlar mötet om skog- och markfrågor, så jag är väldigt inne på detta just nu och skulle kunna säga väldigt mycket. Men kanske räcker det att säga att evangeliet alltid måste förkunnas i ord och handling, säger Petra med ett uns av uppmaning.

Kyrkan som modig röst

Kyrkan når väldigt många människor och förvaltar byggnader, skog och mark. Det ger dem en stor roll i både den inre och den yttre omställningen, och en möjlighet att vara en modig röst som lyfter fram både allvar och hopp.

Petra tycker att många redan är modiga, men att mer finns att ge. Hon önskar att man inom kyrkan skulle kunna tala mer om var vi befinner oss i klimatkrisen, som hon beskriver som dödsskuggans dal. Om ångesten, döden och förlusten på planeten här och nu.

Som förälder försöker jag vara den som orkar stå kvar, lyssna och vara ett vittne, även när det är jobbigt. Det gör kyrkorna bättre än politikerna, men jag önskar att de gjorde det ännu mer. Precis som när man hade sorgemarsch eller begravning för utdöda arter.

Tiden för att hålla den globala uppvärmningen inom 1,5 grader har passerat. Så sent som i oktober släppte FN en helt ny rapport som visar på att medeltemperaturen i bästa fall kommer öka till 1,7–1,8. Texten nämner också att med dagens politik blir utgången snarare 2–3 grader.

För Petra är det inte en anledning att ge upp, utan en anledning att agera, och hon menar att de närmaste tio åren blir avgörande.

– De kommande tio åren behöver mycket mer ske. Vi, och kyrkan, behöver se hur illa det faktiskt är och inte vara rädda för att bejaka den heliga vrede och kraft som kan komma ur klimatångesten. Kanske är det med ångesten som den Heliga Ande vill väcka oss, säger hon och fortsätter,

– Jag vet att många känner sig ensamma i sitt engagemang. Kanske verkar man i en församling där alla verkar tycka att Jesus och livet på planeten inte har så mycket med varandra att göra. Du som känner så kanske kan tillåta dig att ha lite överseende. Alla orkar inte se sanningen på det sätt som du gör. Förr eller senare kommer de att förstå, och då kan ni möta det som kommer tillsammans.

Inleder existentiella hållbarhetsveckan

Den 9 november utforskar Petra tillsammans med tre andra kända röster inom teologi, filosofi och ekologi, Patrik Hagman, Anna Ardin och Jonna Bornemark, ekoteologiska perspektiv under en inspirationsdag i Stockholm.

Arrangemanget blir startskottet på Sensus Existentiella hållbarhetsvecka, en vecka fylld av folkbildning i hela landet, där vi utforskar vår relation till oss själva, varandra och den natur vi alla är en del av.

På frågan vad hon hoppas att deltagarna tar med sig från dagen svarar Petra,

– En känsla av att vi är tillsammans oavsett vad. Att vi har kärleken inom oss och runt oss, och att omställningen för oss närmare gudskraften, närmare den skapelse som bär oss och närmare varandra.