Månadens band: Clutter

En vänskap som blev ett band

Allt började i gymnasiekorridorerna, i den växande vänskapen mellan de fyra medlemmarna Hilda Ander (sång, gitarr och bas), Emma French (sång, gitarr och bas), Ove Jerndal (gitarr och produktion) och Ville Scott (trummor) som ledde till att bandet hittade sin stabila form 2022, samma år alla fyllde 18.

Clutters kompomisslösa musik med fuzziga, distade gitarrväggar som ständigt balanserar på gränsen till kaos men hålls ihop av starka melodier och ett knivskarpt fokus är resultatet av många timmar i replokaler tillsammans.

Och från att ha haft replokaler på diverse ställen, bl.a en på Nytorget (som var "proffsig, men drabbad av gubbstök och hundkiss") berättar Ville att bandet nu hittat hem.

Vi delar en replokal i Sickla med nära och kära som alla känner och respekterar varandra. Det är som att vara i en kontraktsbunden familj.

Skivkontraktet med PNKSLM kom, säger han, nästan av misstag, som en sista utväg efter studenten när ingen riktigt visste vad man skulle göra av sig själv. "Att de, av alla, var intresserade kändes som att vinna på lotto."

Det som gjort samarbetet hållbart och meningsfullt är, enligt Ville, att bandet fortfarande har full kontroll över sina egna beslut. Skivbolaget lägger sig inte i.

Från shoegaze till egna idéer

Musikaliskt har resan gått från en tydlig shoegaze-estetik, där t.ex låten "Jesus" (från förra årets ep) var ett försök att komma nära My Bloody Valentine, till ett sound där bandets egna konstigheter och experiment får ta mer plats. Ville nämner också låten "Robot" från nya albumet "Sugar Rush" som ett bra exempel: "Hela låten känns som att den är byggd på en idé som inte borde funka men som bara gör det ändå."

Han drar snarare paralleller till experimenterande sångaren och musikern Tim Buckley än till shoegazens tyngre förebilder, och nämner en lång rad influenser på vägen dit: Sleater-Kinney, Fugazi, Fontaines DC, Yung Lean och Pussy Riot, för att nämna några.

På den svenska musikscenen känner Clutter starkast samhörighet med samtida band som Cockhouse, och den nya upptäckten Miss Behaved. Den känslan av släktskap sträcker sig sällan längre bak än pandemin, tror Ville, som menar att den perioden skapade ett glapp mellan generationer av indieband som helt enkelt aldrig fick chansen att se varandra spela live. Ändå erkänner han tacksamt hur Broder Daniel och Viagra Boys har varit viktiga delar för bandet.

Inspelat själva, mot bättre vetande

Albumdebuten "Sugar Rush" som precis getts ut, spelades in nästan helt i egen regi, med Ove som producent. "Det roligaste var friheten i det, att vi kunde testa saker utan att någon annan la sig i", säger Ville. "Samtidigt var det också det svåraste, ingen säger åt en när man ska sluta."

Låtarna skapar bandet på olika sätt, från gång till gång.Ibland föds en låt från ett riff som någon kommer med, ibland växer den fram under repet. Hilda och Emma skriver texterna, sedan formar alla fyra låten tillsammans till något som känns som Clutter.

"Vi älskar att spela in och nörda ner oss i detaljer, men på scen finns det en energi och ett kaos som inte riktigt går att återskapa. Det är nog där Clutter känns som mest Clutter."

Och för varje låtsläpp som kommit från Clutter i år, så har lusten växt till att äntligen få höra låtarna (på vrålhög volym) live. För det är på en scen som detta band verkligen lever. Clutters explosiva livespelningar har fått hyllningar från både den ständigt växande publiken och från andra artister och band, vilket lett till att bandet bl.a öppnat för Sahara Hotnights på deras stora Sverige-turné och även varit support för både ShitKid och spanska indiepopduon Hinds på deras Englands-turnéer.

En höst i full fart

Efter att ha levt med nya albumet "Sugar Rush" en längre tid, så känner bandet sig verkligen taggade på att låtarna nu äntligen får komma ut och leva lite utanför studion. Och det är en intensiv höst som väntar. Bandet spelar på Viva Soundsi Göteborg den 27:e november och dagen efter firas albumsläppet med en releasefest på Hus 7 i Stockholm, tillsammans med Klas Bas, Cockhouse, Let's Say We Did och Miss Behaved.

"Lite mer minifestival än vanlig releasefest", som Ville själv kallar kvällen.

Till band som drömmer om ett eget skivkontrakt har han inget krångligt svar:

"Lär känna andra band, spela mycket och gör saker själva. Ett skivkontrakt kan öppna dörrar, men det viktigaste är fortfarande att göra något man själv tror på och bygga därifrån."

Vi håller med och ser med stor spänning fram emot att följa Clutters väg framåt. Och längtar redan efter att trängas i publiken när dom spelar på Clutter på Hus 7 i november.