Månadens artist: Parker Lewis

– Det började med att jag flyttade tillbaka till Stockholm efter sju år i Malmö och började jobba på en sjukt underfinansierad skola och såg elever och personal fara riktigt illa. Jag blev utbränd och sjukskriven inom en månad och började ta dagliga promenader genom Årstaskogen bort till studion vid Gullmarsplan och i huvudet ekade textrader som verkade vilja bearbeta hela mitt liv på en gång. Ett samtal mellan skogen och mitt sargade psyke. Ett återkommande tema var känslan av att skogen försöker locka en till att somna i en snödriva, att vattnet lockar en till att sjunka mot botten och att berget lockar en att försvinna in i de djupaste gångarna. Jag kände också att det kanske inte låg på mitt ansvar att förtydliga eller förklara dessa teman, berättar artisten.

Även om det är stora frågor och tankeställningar på detta textdrivna album, så är det inte ett svårtillgängligt och allför inåtvänt album. Tvärtom låter det genomtänkt, noggrant arrangerat och inbjudande.

– Jag har gjort det här varje dag sen jag var liten. Jag vet inte hur jag skulle kunna inte hålla på. Och det är väl ungefär samma tre-fyra låtar i olika stöpningar varje gång jag gör musik och egentligen är det väl texterna som spelar den viktigaste rollen..Men när jag började mixa detta album så var det faktiskt fullt med överraskningar i filerna. Ljud som jag trodde att jag visste var de kom ifrån visade sig vara något helt annat. Mixningen blev i sig en lekfull och inspirerande process. Såvitt jag minns spelar jag kanske två instrument på hela skivan. Den sjuder av liv tack vare alla vänner som spelar på skivan och jag har nog aldrig gjort något som känns närmare hjärtat, fortsätter han.

Musik med mystisk Twin Peaks-känsla

Musiksajten Hymn skrev i dagarna att titellåten  ”Dum för min ålder” fångar en svävande Twin Peaks-känsla och att Parker Lewis har något extra när det kommer till att skriva lågmälda poplåtar. Nya skivan är ”fullmatad med pop för alla som lämnat ungdomen bakom sig och där vuxenlivet suddat ut minnet av det som varit”. Hur skulle han själv beskriva musiken och vilka andra band känner han samhörighet med eller får inspiration ifrån?

– Ja, jag vet inte riktigt hur man skulle beskriva musiken för den som inte hört den. Kanske är det folkmusik med autotune? Smalt men okrångligt och människotillvänt. De andra akterna på Årsta Skivakademi (som ger ut ”Dum för min ålder”) känner jag både stolthet och släktskap med. De känns som min familj, både ideologiskt och estetiskt. Sen älskar jag att hitta musik där jag får en stark känsla att vilja hjälpa till eller kanske påverka lite. Så nuförtiden producerar jag mest andra. Och det är som allra bäst när man har tydliga visioner och känner att man kan hjälpa till, men inte vet exakt hur, säger Emil Johansson aka Parker Lewis.

Hur ser planerna ut framöver  och vart trivs han bäst, i studio eller på scen?

– Jag har några andra projekt (Leo leones kommande skiva t.ex) som jag hjälper till med och sedan släpper jag ju nästa skiva i höst. Det är en boogie-woogie skiva. Typ… Men att välja mellan live och studio är lite som att välja mellan kaos och trygghet eller krig och fred. Klart jag väljer trygghet och fred! Men det liksom drar i mig ändå. Efter en spelning i vintras kände jag hur djävulen satte klorna i mig, berättar artisten öppenhjärtligt.

Vi lyssnar vidare på nya skivan Dum för min ålder (som växer för varje lyssning) och ser med stor spänning fram emot lyxen att få höra ännu ett nytt album i höst (boogie woogie eller inte). Vi hoppas att releasekonserten förra helgen gav mersmak för Emil så att det kommer en ny chans att få uppleva Parker Lewis live på scen. 

Följ Parker Lewis på Instagram och lyssna in musiken på Spotify.