Tolv steg mot en bättre planet

Med tolvstegsmetoden, känd från Anonyma Alkoholister och andra självhjälpsgemenskaper, som utgångspunkt pratade de om klimatångest, skuld, hopp och vägen från förnekelse till handling.

Utgångspunkten är att många av oss i den rika delen av världen är just planetmissbrukare: vi tar ut mer av jorden än den tål, genom hur vi reser, konsumerar och äter, men också genom våra värderingar, relationer och politiska val.

Skuld, ansvar och konkreta vägar

Åhörarna deltog i samtal och reflektioner som böljade mellan hopp och uppgivenhet. Frågan "vad väcker begreppet planetmissbrukare i dig?" gav svar som brist på jordens resurser, rättvisefrågor och konsumtion på andras bekostnad.

Samtalet kretsade mycket kring ansvarsfördelningen mellan individ och politik – flera menade att för mycket ansvar i debatten läggs på den enskilde, medan de strukturella förutsättningarna, som politiken, hamnar i skymundan. Andra lyfte cirkulär ekonomi och återvinning som konkreta vägar framåt, medan någon drog en parallell till de sju dödssynderna och undrade om det finns en koppling, vilket gruppen enades om att det gör.

Ett tänkvärt exempel var Nederländernas beslut att förbjuda reklam som skadar naturen, ett konkret exempel på hur politik och konsumtionskultur kan mötas.

Mer vision, mindre problemfokus

Genomgående återkom en känsla av maktlöshet inför de stora systemen, men också en önskan om att prata mer om visioner för en bättre värld, inte bara om vad som är fel idag. Kvällen blev, precis som boken själv beskriver, ett möte mellan förnekelse och hopp, mod och ansvar. Förhoppningsvis ett första steg i ett samtal som gruppen ville fortsätta föra.

Arrangörer för kvällen var Svenska kyrkan Visby stift tillsammans med oss på Sensus.