Ett helt liv i en sång

Kan man beskriva ett helt liv i bara en sång? Ja, det tror jag att man kan göra. Eller i alla fall ge glimtar av ett liv. Men det som är det allra viktigaste med projektet Skriv min sång, som har genomförts på fem äldreboenden i Ulricehamn under senhösten, är att fem människor med en oerhört intressant historia bakom sig, har blivit sedda och lyssnade till.

Skriv min sång initierades av mig, David Oest, för cirka 15 år sedan som en aktivitet där vem som helst kunde få en sång, bara man ville det. Det har blivit ett drygt trettiotal sånger med en turné på elva äldreboenden i Västra Götaland som höjdpunkten. När det nu visade sig att Ulricehamns kommun har ett riktat stöd till studieförbund som gör aktiviteter för äldre så ansökte Sensus studieförbund om att få göra en omgång av Skriv min sång. Ansökan beviljades och då var det bara att sätta igång!

Valet på vem som skulle intervjua deltagarna och komma ut och sjunga sångerna föll denna gång på Emil Rinstad, som faktiskt är bördig från Ulricehamn. Han, reste tillsammans med mig, ut till dem fem äldreboendena Solrosen, Ekerö, Ryttershov, Hökerumsgården och Dalgården, i november och träffade fem pigga människor som delade historier från sina liv.

Det går inte att beskriva allt i denna text men små glimtar kan jag dela. Exempelvis Harriet som tillsammans med sin man byggde upp en verksamhet där de spelade in frälsarsånger på kassetter som de skickade till människor i hela Skandinavien. Vi fick läsa vykort från Sveriges alla hörn, ja, till och med från Spanien och USA, där människor tackade för sångerna och önskade nästa kassett skickad till sig.

”Beställningar på vykort – ”skicka mot postförskott”

Kuska södra Sverige runt, dragspel, gitarr och mandolin

Burna genom åren av er glada sång

Låt oss prisa gåvan än en gång

Hjärtesånger från en stuga kan fylla en hel värld,

om du har toner att dela med den du håller kär

Andens smörjelse lyfter dig ur alla besvär”

(Ur Hjärtesång av Emil Rinstad)

Många av de äldre delade även med sig om hur de på helgerna tog bussar till dansbanorna runtomkring Ulricehamn där alla träffades för att dansa.

Jag och Emil förbluffades över hur lätt de socialiserade och roade sig i en tid då man inte hade tillgång till den typ av kommunikationsmöjligheter vi har idag. När intervjuerna var över så hade Emil tre veckor på sig att skriva de fem sångerna innan han skulle tillbaka och framföra dessa.

För någon som aldrig har skrivit text och musik kan det låta som en enkel uppgift, men om man ska få in en människas liv på bara några rader så tar det tid.

Speciellt om det ska bli bra. Och bra, det blev det! Med titlar som Min plats på jorden, Musik i huvet, Kaffe och silviakaka, Hjärtesång och Perfekt balans så åkte Emil och jag tillbaka till boendena så att Emil kunde framföra dem. Vi fick även god hjälp av kulturstrategen i Ulricehamns kommun, Vicki Klaiber Svensson, vars hjälp vi inte hade klarat oss utan!

När Emil hade spelat ett musikprogram på cirka 30 minuter var det dags för den specialskrivna sången att framföras. Och det här blir alltid väldigt känslosamma stunder. Att få så mycket fokus kring sitt eget liv rör om mycket i en människa. Det är också väldigt fint att en 30-40 år yngre musiker kommer till ett äldreboende och är så nyfiken. Det händer inte så frekvent i dessa människors liv. Men vem vet, det är kanske det som gör att de orkar med ett tag till?

Efter att sången har framförts så får de även den utskriven, insatt i en ram, så att de kan hänga upp den på väggen och alltid påminnas om när en musiker i ord och ton ville summera deras liv.

Man kanske inte kan beskriva ett helt liv i en sång. Men man kan alltid ge en skärva av hopp till äldre människor genom att vara nyfiken på deras liv. Och detta var möjligt genom att Sensus studieförbund, Ulricehamns kommun och Västra Götalandsregionen tyckte att det var viktigt. En möjlighet som vi ska värna om så att fler berättelser får berättas.

”Och när Ronnie Hartley

Spelar upp te’ dans

Känns det som i himmelen

Som om tyngden inte fanns

Eller att med Cederhök

Få sjunga om en muntergök

Då har livet perfekt balans”

(Ur Perfekt balans av Emil Rinstad)

”Sitter och tänker tillbaka - Med kaffe och silviakaka

Här är bra, personalen är snäll - Det är november och snart är det kväll”

(Ur Kaffe och silviakaka av Emil Rinstad)