Att blicka in i historien genom släktforskning
- Historia
Nils Mandahl från Lunds släktforskarförening och Gunilla Jönsson från Kullabygdens släktforskarförening berättar om hur intresset för släktforskning väcktes, vilka utmaningar som finns och vilka källor som kan ge liv åt historien
Från familjeberättelser till historiska spår
För Nils Mandahl började intresset i frågor om familjens historia. Dels handlade det om hans hustrus begränsade kunskap om sin pappas släkt, dels om en dramatisk berättelse i den egna familjen.
– Det fanns en släktberättelse som infriade alla förväntningar man kan ställa på en äventyrsroman, men kunde den verkligen vara sann? Muntligt traderade berättelser kan behöva synas i sömmarna, säger han.
För Gunilla Jönsson växte intresset fram genom familjehistorien i Kullabygden.
– Min make var ”Kullasläkting”, och när han dog började jag söka djupare. Då visade det sig att jag också hade rötter i Kullabygden, fast via en annan gren, berättar hon.
Båda lyfter att släktforskning kräver tålamod, noggrannhet och arbete med förstahandskällor. En vanlig utmaning är att tolka gammal handstil, och forskningen kan också stöta på hinder när uppgifter saknas eller en förälder är okänd. Samtidigt kan nya metoder som DNA-analys ibland hjälpa till att reda ut oklara släktförhållanden.
Källor som ger människors liv konturer
Kyrkböckerna är grunden i mycket släktforskning, men både Nils och Gunilla betonar värdet av att gå vidare till fler källor. I Kullabygden erbjuder föreningen kurser i paleografi för den som vill lära sig tyda äldre skrift, och Gunilla understryker vikten av att gå tillbaka till förstahandskällorna även när det tar tid.
Nils lyfter särskilt fram bouppteckningarna som en väg till människors vardag.
– Bouppteckningar kan visa materiella förhållanden: kläder, smycken, klockor och inventarier. Ibland är inventarierna uppdelade rum för rum, berättar han.
Det är ofta de små uppgifterna som gör människor levande i materialet, menar han, medan Gunilla pekar på att kyrkböckerna ofta rymmer mer än man först tror – inte minst i prästens anteckningar om yrke, bostad, familj och flyttningar. Därifrån går det vidare till exempelvis generalmönsterrullor, sjömansrullor, lagfartsböcker, emigrantregister och stadsarkiv.
Att släktforska i Skåne innebär också att möta regionens historia. Gunilla lyfter särskilt den danska tiden:
– Skåne hörde till Danmark fram till freden i Roskilde 1658. Vill man forska längre tillbaka får forskningen ske i Danmark.
Livsöden, sammanhang och långsiktigt arbete
För Nils är ett särskilt gripande exempel hans farfars farmor, vars liv speglar 1800-talets hårda villkor för obemedlade kvinnor och barn födda utanför äktenskapet. För Gunilla har arbetet med Kullasläkten varit särskilt fascinerande.
– Släkten startade 1658 med Nils Trulsson. Nils tog över sin fars gård Kulla på Kullaberg och var dessutom fyruppsyningsman vid Kullens fyr från 1685. Han fick 13 barn i två äktenskap och 99 barnbarn.
I dag beräknas omkring 70 000 personer vara ättlingar till Nils Trulsson, spridda över stora delar av världen.
Gemensamt i Nils och Gunillas berättelser är att släktforskning sällan är en rak väg bakåt. Det är ett långsiktigt arbete där handstilar ska tydas, uppgifter kontrolleras och många olika källor fogas samman. Ofta är det just detaljerna i marginalen som gör historien levande.
Vill du veta mer om släktforskning i Lund eller Kullabygden kan du kontakta föreningarna – eller höra av dig till oss, så hjälper vi dig vidare.