Morgan prisas för sitt arbete inom musiken

Morgan Hall är ett välkänt ansikte inom musikkretsar i Östersund. Han har jobbat i skivaffär, på klubbar och festivaler. Sedan .... år tillbaka jobbar han som verksamhetsutvecklare på Sensus i Östersund, där han framför allt jobbar med musikverksamhet.

Nyligen utsågs han till Årets Lalander för att han "med hjärta, mod och ett brinnande engagemang för livemusik har gjort Östersunds stadskärna till en självklar mötesplats för både invånare och besökare".

Grattis Morgan! Hur känns det?

– Bara att bli nominerad kändes jättestort, att bli uppmärksammad för det man gör. Jag trodde inte jag skulle vinna så jag blev jättejätteglad och överraskad. Emelie Dillner och Andreas Olsson som också var nominerade befinner sig mer inom näringslivsvärlden, jag… jag jobbar ju inte med musik för att tjäna pengar utan för att jag brinner för det. Det gör det hela extra fint. Det blev var så många som blev glada över att jag vann, responsen var helt otrolig. Trött och rörd fast det snart var en vecka sedan. Ja, lite tagen. Jag gillar Östersund väldigt mycket, det är här jag vill bo. Mitt driv är att jag vill skapa det jag själv saknade med staden när jag var ung: livemusik och möjligheten att se bra band.

Vad är det roligaste med ditt jobb på Sensus?

– Att jag har daglig kontakt med massor av kulturutövare, framför allt inom musik men också andra delar. Att jag får prata med dem varje dag från högt och lågt och på olika sätt får stötta dem i deras kulturutövare. Allt från att de ska släppa en skiva och vill arrangera en releasefest till att komma i kontakt med en 15-åring som letar efter en replokal. Jag älskar att befinna mig i alla sammanhang av live-musik, från det att vara med musiker under dagen till att det börjar strömma in personer i lokalen. Det spelar ingen roll om det en en spelning för 20 personer i en lobby eller en konsert för 500 personer. Det mötet som händer där i rummet, det finns många mänskliga värden med just det som är så fint.

Hur ser du på studieförbundens roll för musik-Sverige?

– Det betyder hur mycket som helt. Du ka fråga nästan vilken artist som helst och de skulle svara att de märkt av att studieförbunden har mindre kapacitet att arrangera spelningar efter Covid. Studieförbundens har en stor och viktig roll att stötta banden som finns i deras studiecirklar och replokaler, men också i att stötta arrangörslivet. Det har blivit viktigare och viktigare. Biten med att cirka upp arrangörsföreningar och hjälpa till att starta arrangörsföreningar. Många tror att det är oöverkomligt svårt att starta en ideell förening. Det behöver inte vara tråkigt, det kan vara lustfyllt och kul. Många yngre är rädda för till exempel att ha årsstämma, det är inte så jobbigt och tråkigt som det låter. Vi i studieförbunden har ett jobb i hur vi ser på oss själva också, vi måste bli bättre på att berätta vad vi kan. Förut hörde man av sig när man behövde köpa något, idag jobbar vi jättemycket med att berätta vad vi kan och vad vi kan hjälpa till med. Allt från gitarrvård till arrangörskap och kommunikation.

Vad ser du som den viktigaste frågan för live-scenen just nu?

– En stor grej, och det är inte unik för Sverige, är att det saknas scener där publikkapaciteten ligger mellan 200 till 500 personer. Det finns jättemycket lokaler 100-150 personer, nästa steg är 500 personer. Att det finns så få mellanstora lokaler gör att banden måste gå ner i gage för att spela, annars blir det ingen spelning. Och då kanske man inte har råd att spela alls. Det skulle vara häftigt om studieförbunden kunde påverka kommuner, näringslivet och krögare. Det är inte en självklar fråga för alla, ska verkligen studieförbunden kroka arm med näringslivet? Men det handlar ju om att skapa fler möjligheter, att skapa fler scener. Livescenen står alla inför en utmaning: jättemånga band vill komma ut och spela, publiken finns men inte scenerna. Det hade varit häftigt om vi tog det ansvaret och kunde börja starta en återväxt i frågan.