Uddevalla – andra hamnstoppet

Dag tio: Fjällbacka - Ellös - Uddevalla

Det ska komma en storm på vägen till Uddevalla, vilket omöjliggör bogsering. Vi klarar max 6 sekundmeter, nu talar man 21 meter per sekund i byarna. Håpet kan inte ens ligga kvar vid kaj i Fjällbacka, för vindarna ska komma från sydväst - typ det sämsta tänkbara. Skeppare Marklund sitter hemma och räknar på rutten och säger: ”Det finns ett fönster. Om vi lämnar klockan 14 på söndag kan vi hinna”. Det innebär att vi tidigarelägger avfärden med fyra timmar och att ett stillsamt litet dop måste avlösas av en blixtsnabb lastning av katedralen mellan 13.45 och 13.59...”

Efter mycket dramatik hinner katedralen precis i hamn innan första vindbyn kl 15.57.

- - -

Dag femton: Uddevalla

Två hamnstopp av sex är snart genomförda och det är omöjligt att inte jämföra intrycken så här långt. Om Fjällbacka var ett slags Bohusläns Ibiza har Uddevalla varit ett välkomnande köksbord. Ja, det glittrade om katedralen i Fjällbacka. Här har hon mera varit ett hem. Från morgon till kväll har det strömmat till människor som stillsamt befolkat rummet och dröjt sig kvar för samtal och samvaro. Programpunkterna har avlöst varandra - vackra, lekfulla, högtidliga, musikaliska - och aldrig, aldrig är det tomt här, varken i eller utanför det heliga rum som katedralen utgör.

Helig. För mig är det ett främmande ord. Det ingår inte självklart i min vokabulär men jag har ägnat en del tid under det senaste året åt att förstå det. Det betyder okränkbar. Vad är det i mitt liv som inte får kränkas? Oh, det har blivit en hel katalog! Jag har upptäckt att det är mycket jag värnar och håller högt:

- Havet.
- Ekosystemen.
- Barnen (mina egna, förstås, men också VARJE barn); den älskande föräldern; moderskapet; faderskapet. Ansvaret för second generation, så att de växer och kan blomma.
- Musicerandet - skapande som delas.
- Nyfikenheten - livet vore stumt om allt var upptäckt.
- Mötena, vänskaperna, relationerna.
- Ödmjukhet, men också den berusande känslan av högmod. En knivsudd högmod förhöjer dagen. Som umami.

Sådant har jag tänkt på under den senaste veckan.
Så vad tar jag med mig från Uddevalla?

Hopp som en mötesplats.