Skärhamn – tredje hamnstoppet
Anna Laurin, som bogserade katedralen och jobbar för Västkuststiftelsen, delar med sig om erfarenheten i sin loggbok från seglatsen:
Dag tjugo: Skärhamn.
Jag trodde att jag skulle skriva något varje dag under det här äventyret, men det funkar inte. Dagarna är proppfulla av antingen bogsering eller möten med de hundra gånger hundra människor som förundrat söker sig till Håpets katedral. Jag pratar hållbarhet och strandstädning och mirakel och biologisk mångfald från arla morgon tills jag störtar i säng (eller hängmatta) om kvällarna.
Vad ÄR det som väcker sådant engagemang?
Det är som att Håpet har en egen röst – med en bredd och ett djup som träffar alla människor. Några slås av hantverket i pråmen. Andra av visionen. Åter andra av designen (jag såg två bilar mötas kylare mot kylare på vägen bredvid kajen, efter att bägge förarna tappat fokus när de rullade förbi katedralen)!
En sak är säker: Inget av detta hade hänt om inte människor krokat arm, och det gäller hela länkkedjan från Solveigs uppenbarelse på stranden 2016 till det program som nu rullar på i Skärhamn. Och jag själv uppfylls av att det är så enastående spännande och meningsfullt och roligt att arbeta för HOPP tillsammans med andra som också VILL bidra.
Anne Skauen, Solveig Egelands vapendragare på Isegran i Fredrikstad, är en central kugge i det sociala nätverk av ”dugnadsarbetare” (volontärer) som möjliggjort förverkligandet av katedralen. Jag vill dela bilden på henne för att den väcker sådan enorm lust att simma i människohavet - och det är precis vad vi behöver nu: simma tillsammans för att göra jorden hel (som Laleh sjunger).
En dag på jorden i sällskap med Håpets katedral bjuder in, bjuder på och bjuder till.
Och det är allt vi behöver.