Någon blir alltid kvar

Frågor som; hur hanterar vi sorgen och i vissa fall känslan av skuld när någon tagit sitt liv? Hur hanterar och lever vi vidare med alla obesvarade frågor och hur återfår vi tillit till livet och samtidigt en acceptans över dess oförutsägbarhet? Vad finns det för stöd för den som blir kvar, som anhörig? Någon blir alltid kvar.

Att ta sitt liv tar inte bort smärtan, utan den ges till någon annan. Till efterlevande.

Inger Händestam, förbundsordförande i SPES - Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandestöd berättade om sin personliga upplevelse som efterlevande, samtalade och gav svar på frågorna ovan. Något som Inger ville skicka med kvällens besökare var att sprida kunskap om både suicidprevention och stöd för efterlevande är viktigt och att vi alla kan stärka oss i medmänskligt mod.

– Möter du någon i sorg, ha modet att stå kvar och bekräfta genom att se, även fast du inte vet vad du ska säga. Det kan lätt bli en ny sorg i sorgen när någon låtsas att inte se dig. Det är inte alltid lättpratat men ha modet att stå kvar, säger Ingrid.

– Att ha modet behövs också när vi möter någon som verkar må dåligt. Våga fråga och öppna upp för ett samtal. Ett samtal kan göra att vi räddar ett liv.

Under kvällen fortsatte samtalen i mindre grupper med en samtalsledare vid varje bord och när samtalstiden var slut och kaffet urdrucket erbjöds musik och ljuständning i kyrkan, en stund för egna tankar. Kvällen fortsatte och även på torget tändes ljus som formade ett stort hjärta och som samlade människor till vidare samtal och eftertanke.

Tillsammans uppmärksammade vi Suicidpreventiva dagen, den 10 september.

Sensus, SPES - med förbundsordförande Inger Händestam, Hjo pastorat och Hjo kommun arrangerade programmet, som var en av höstens tre samtalskvällar i serien LIVSMOD mod att leva.