Film som startade samtal om livet

Gruppen som samlats var brokig och vacker i sin mångfald. Vissa hade ett långt liv bakom sig, med erfarenheter som sträcker sig över flera decennier och trender. Andra befann sig i slutet av sina tonår, mitt i upptäckandet av vilka de själva håller på att bli. Någon hade tre olika examen, medan en annan precis börjat studera på universitet. Under kvällen bjöds det på lussekatter och pepparkakor, och redan i samtalet om huruvida russin är gott eller ej så upptäcktes flera olikheter och likheter.

Filmerna utforskade ämnet existentiell hållbarhet, och gav olika perspektiv på hur vi tillsammans med andra är en del av naturen. I en film hade ett par flyttat ut i skogen och odlade sin egen mat, i en annan film fick vi följa en ung man som hade en dröm. Efter varje film vi såg tillsammans vidgades vyn för hur ett liv faktiskt kan se ut.

I en utav filmerna berättade en farbror om ett äppelträd.

Jag tror inte att detta träd finns till för min skull, men jag vet att vi finns till samtidigt

En påminnelse om att världen inte kretsar kring oss, men att vi alltid är en del av den. I samtalet denna Nobeldag delades tankar som kanske inte kommer leda till några priser. Men kanske tankar som leder till något större än så. Där några hade farhågor hade någon en lärdom, där någon hade ånger hade den andre hopp. Genom att mötas i mellanrummet och i ögonhöjd öppnades dörrar till rum inom oss vi annars kanske behållt stängda.

Filmerna som Mattias Olsson skapat blev bränsle för de frågor som kanske vi alla människor bär. Vad är meningen med livet? Vad är min roll i denna värld?

Gud,
Hjälp mig.
Min båt är liten,
Och ditt hav är enormt.

Bön från en av filmerna